Jag ligger sömnlös mellan natt och morgon och krypet i kroppen smyger sig på. Det blir tyngre att andas för varje andetag. Vill ta mig ut, men kroppen håller mig fången. Någonting faller med ett brak i rummet intill. Jag går inte upp och ser efter. Ligger kvar och är fast i mig själv.
0 Svar till “Vargtimmar”