En av de värsta känslorna jag vet: att känna mig bortglömd, övergiven eller ignorerad. Tagen för given. Förnedringen i att känna så. Jag glömmer aldrig. Den hinner aldrig torka ut. Varje gång är jag tillbaks vid bitterhetspölen som sakta växer, droppe för droppe. Jag hatar det.
Inte svämma över, pöl.
0 Svar till “Pölen”