Jag har bara en veckas semester kvar. Tanken på att börja jobba igen är outhärdlig. ALLT är outhärdligt nu. Jag har ramlat ner i ett hål. Jag orkar ingenting. Allt jag borde göra och ta tag i känns tio gånger tyngre än det borde. Framför mig ligger bara oöverstigliga hinder, tristess och mer ångest. Allt jag minns är mina misslyckanden. All ensamhet. Alla dumma och pinsamma saker jag någonsin gjort. Alla hårda eller orättvisa ord jag någonsin fått höra. Alla avvisanden. Alla gånger jag känt mig övergiven.
Det är så fruktansvärt tungt allting. Jag vill bara ligga här och ruttna bort.
0 Svar till “Semester”